I was born in a hospitl in malmoe sweden and I was diagnosed with turner syndrome already as a baby i was born with a heart condition for which i underwent surgery at the age of three and luckily all went well and i recovered quickly. When i was five years old i Started taking growth hormones and i remained on them untill i was sixteen, after that i started on an estrogen treatment ... in the middle of all this ( at the age of eleven) i underwent another surgery to cover up a bald spot on my head fifteen times ten centimeter large. i also had regular check-ups on the treatment with the growth hormones which ment that i was in the hospital for twentyfour hours during which the drew blood every hour ... they ended up with about seventy of the tubes of blood... by the end of those twentyfour hours i was exhausted. Anyway i got used to the hospital and even learned the nurses names :D. once i had started the estrogen treatment and was a little older (nineteen) i was sent to stockholm for yet another surgery where they were going to see if maybe they could frees some of the eggs in my ovaries but as i awoke from the surgery i got to hear thet the doctors had not found my ovaries at all and that my chances of having children were down to none ... i knew from a very young age thet chances were slim but to hear this was a real reality check... today i am a happy healthy 27-year-old woman who is working on getting my masters degree in psychology, so my story is one of overcomeing obsticles and growing from adversity... thats what i really want people to know and thats also why i want to spred the word about turner syndrome
jag är kanske inte världens bästa på att uttrycka mig... skulle verkligen behöva arbeta på det, och det märks även i mitt skolarbete... jag tror att det är dags att kanske ta tag i mina svagheter och börja göra något åt dem... kanske är det det som hindrat mig från att komma dit jag vill i mitt liv, inte minst med tanke på turner syndromet och hela tanken på den familj jag en dag skulle vilja ha. det gör att jag vill kämpa hårdare och göra mer för att komma någonvart med studierna... med tanke på detta ska jag nog återgå med delge gärna era tankar
sitter precis och tittar på programmet och vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka å ena sidan kan jag tycka att det är jättebra att de tar upp problemet med barnlöshet men samtidigt tänker jag på att de faktiskt inte tar upphur det är för någon i till exempel som i min situation... vill jättegärna höra vad ni läsare säger så komentera gärna om programmet...
massor av tankar flyger runt i mitt huvud dag som natt och vare sig det handlar om ett programm man ser på tv eller att man råkar titta på barnsakerna på apoteket i eller i affären så håller hjärtat på att brista oavsett ... vissa dagar är visserligen bättre än andra men jag har aldrig önskat att jag hade ngn vid min sida så mkt som nu...
Bara för att jag är kort så ses jag inte på samma sätt som alla andra och mina närmsta vänner har det likadant av andra skäl... varför är det så? varför kan man inte bara få vara den man är? personligen dömer jag aldrig någon och vill inte heller bli dömd av andra, jag är den jag är och vägrar bli något annat
var och undersökte hjärtat idag och först kändes det lite småkonstigt eftersom de var två som undersökte mig men när de sedan även kallade in läkarenså blev det ännu värre men jag blev genast lugnad av läkaren som sade att allt såg bra ut :D känns alltså mycket bra nu när jag vet att allt är bra
för att inte detta inlägg ska bli för jobbigt att läsa så börjar jag med att lägga in en underbar hanson låt & video :D
här är thinking 'bout something
vill också säga att jag är är så tacksam för de som är med och läser bloggen :D, tankarna om turner har kommit till ytan igen och tanken på att skaffa en egen familj känns som en vacker dröm men sen kommer jag på att jag har turner syndrom och att det kommer att bli en kamp för att få den drömmen att bli sann ... jag är visserligen ingen människa som ger upp, tvärtom, jag kämpar till jag lyckas, men vilken man ger sig villigt in i en kamp som denna? det är ju knappast vad man förväntar sig när man går in i ett förhållande... men jag försöker att tänka att om en man inte är villig att stå vid min sida genom detta så och accepterar situationen är han inte heller värd mig. samtidigt så undrar jag ibland om jag inte begär för mycket genom att tänka så...
nåja, jobbiga tankar och det ber jag om ursäkt för men ibland är det dessa tankar som dyker upp ...
alltså, eftersom jag varit sjuk så länge nu så känner jag att jag måste uppdatera er lite till :P hehe jag har ju glömt att berätta att jag varit inne på de undersökningar som jag ska göra var femte år och härligt nog såg allt bra ut :D mina blodprover var bra och min hörsel likaså och sist men inte mins så såg även bentäthetsmätningen normal ut ::D så det känns underbart,
till sist i detta inlägg vill jag också säga att man ska vara tacksam för vad man har och leva i nuet :D
idag har jag ännu en gång funderat på det där med adoption och tänker att kanske är det ändå det bästa alternativet... jag menar det finns ju hur många barn som helst som faktiskt behöver föräldrar och som inte har någon alls som tar hand om dem. fast samtidigt så finns det ju äggdonations tanken och det skulle ju vara otroligt häftigt om det fungerade, men det är ju inte säkert, vad tror ni läsare?
dagens tanke om turner är nog inte så mycket att hurra för eftersom jag är ganska trött just nu men jag vill bara säga en sak: var rädda om varandra och er själva, det finns bara en upplaga av er därute.
min läkare frågade idag om jag träffat drömprinsen ännu och nej där finns ingen kille men det får mig att tänka på hur man skulle berätta för en kille om turner och om att man inte kan få barn... jag menar det är ju knappast det lättaste...
var som jag tidigare skrev hos läkaren och som vanligt tog han prover som jag får reda på om en vecka :D han sade också att allt så här långt verkar se bra ut så jag är jättenöjd, tyvärr nämnde också min läkare att han ska gå i pension så detta var nog tyvärr mitt sista besök hos honom :( hoppas då bara att jag inte hamnar hos en dålig läkare. nåja det går säkert jättebra :D är i alla fall glad att allt gått bra idag, skriver mer om detta då jag får provsvaren
ska till läkaren imorgon, bara ett rutinbesök som jag gör en gång om årest så det ska bli skönt att få det avklarat och den nionde så ska jag till tandhygienist så då får jag fina tänder också :D
idag har jag tänkt mycket på andra och vad man kan göra för att informera och få ut informationen om turner i så stor omfattning som möjligt, är det någon som har tips så är de välkomna. jag tror faktiskt att denna blogg gör en del men kanske finns det andra sätt som också är bra menar jag. vore tacksam för alla tips jag kan få
Ännu en tanke som ofta dyker upp hos mig är den att jag personligen ofta får påpekanden om min längd (jag är 143 cm lång),vilket kan vara ganska jobbigt eftersom det ständigt kraver en förklaring och man då måste dra HEEELA historien om att man har turner syndrom osv. att ständigt bli påminnd om att man ser annorlunda ut kan vara krävande och jobbigt vid enstaka tillfällen fast oftast så känns det väl också som att man är så pass van vid att längden är det första folk reagerar på att det inte längre känns jobbigt utan bara har blivit en vana, det är mest vid enstaka tillfällen som det blir jobbigt men då kan det bli offantligt jobbigt också speciellt om man har en dålig dag. som sagt så brukar det dock inte bli jobbigt utan kan vara ganska komiskt också :D
